Damklassen

Ewy och Pat Moss konkurrerar om titeln till European Women's Cup

1959 deltog min svägerska Anita Rosqvist och jag i Sveriges Midnattssolsrally där vi vann dam-cupen trots att den kända engelskan Pat Moss deltog.

Det var en bra start, fast Pat Moss redan hade vunnit damernas i Monte Carlo-rallyt och Tulpanrallyt.
- Ska vi inte försöka oss på den europeiska dam-cupen? frågade jag min svägerska. Det betyder förstås att vi måste delta i flera stycken rallyn. Min svägerska funderade inte länge.
- Jo, det kan vi väl göra.
Vi vann vår andra seger i "De tusen sjöarnas rally".
- Nej, nu måste vi fortsätta, sade Anita ivrigt. Om vi har tur så slår vi Pat Moss
Vi vann dam-cupen också i Norge-rallyt och hade gått om Pat Moss som hade försummat några rallyn. Nu ville vi bara fortsätta. I Polen blev jag tvåa med 6 poäng. I Tyskland fick jag bara en tredjeplacering. Pat Moss vann och kom på så vis i kapp mig.

XXI Polska rallyt

Augusti 1961 - Co-driver Eugenia Wolko och Ewy Rosqvist. Mannen ?

1961 stod lyckan mig bi. Efter nio segrar och två andraplaceringar vann jag den europeiska dam-cupen för andra gången. Min svägerska följde med mig några gånger 1961 men sedan måste hon sluta eftersom hon efter flera års äktenskap väntade sitt första barn. Redan tidigare hade jag lärt känna en mycket duktig tysk bilförare som nu trädde in i Anitas ställe. Hon hette Monika Wallraf, från Garmisch, och var en mycket tillförlitlig "copilot". Monika hade inte tid att följa med mig till Polen-rallyt. Där hade jag i stället en polska. Eugenia Wolko.
Mot slutet av år 1961 fick jag en ny medhjälpare. Hon hade samma yrke som jag och var också ·svenska. Det var Ursula Wirth som talade lika bra tyska som svenska, eftersom hennes far var berlinare och hennes mor svenska.

En underbar nyhet

Brev till Ewy Rosqvist och Volvo från Grekland 1960. (Från Ewys privata arkiv).

När jag gav mig av till Englands-rallyt i november 1959 hade Anita inte tid att följa med mig. Svenskan Litt Struve blev i stället min kartläserska. Men knappt hade vi satt foten på brittisk mark förrän jag blev sjuk och måste läggas in på sjukhus. Jag blev naturligtvis ledsen och var rädd att Pat Moss slutgiltigt skulle vinna damcupen. Hon var dessutom favorit. Om hon vann och jag inte fick någon poäng eftersom jag inte kunde delta så var hon segrarinna. Ödet avgjorde saken: Pat Moss deltog inte heller! Med mina poäng hade jag vunnit den europeiska dam-cupen trots att jag låg på sjukhus.
Föregående års pokal överlämnades alltid i januari månad av prinsessan Grazia-Patrizia i Monaco. Det skedde i anslutning till Monte Carlo-rallyt.
I januari 1960 deltog jag för första gången i Monte Carlorallyt men blev bara femma. Pat Moss däremot segrade i loppet för dampokalen och fick 8 poäng. Vid prisutdelningen efter rallyts slut, fick jag ur prinsessans hand mottaga den europeiska dam-cupen för år 1959.

Passionerat intresserad av biltävlingar

Trots all framgång, fanns det en baksida.

Trots all framgång började allvarliga svårigheter för mig redan år 1960. För det första blev det mycket dyrt att deltaga privat i så många rallyn, för det andra var det långa tider som jag inte hade några inkomster, för det tredje började mina arbetskamrater knota eftersom de måste sköta mitt arbete när jag tog mer och mer ledigt.
Veterinär Pålsson hade stor förståelse för min hobby, han blev rent av lidelsefullt intresserad av biltävlingar. Men ändå skakade han till slut på huvudet med orden: "Jag vet verkligen inte hur det ska bli, Ewy. Jag är rädd att dina kamrater inte vill vara med om det här så mycket längre till." Trots detta blundade han och gav mig alltid ledigt. I grund och botten var han stolt över att en av hans assistenter hade så stor framgång på ett helt annat område än på arbetsplatsen.

Det 12:e Tulpanrallyt

Volvo team i ett foto från 1960. Från vänster: Ingier-Hagen, Ewy-Anita Rosqvist, Andersson-Lohmande

I Tulpan-rallyt 1960 hade Pat Moss också mer framgång än jag. Men sedan gick jag om henne, eftersom jag vann damklassen i Akropolis-, Midnattssols- och Finlandsrallyt. Under det året låg Pat Moss och jag jämsides med varandra. Vid slutberäkningen ansågs Pat ha tre poängs försprång före mig men det var ett misstag. Genom ett förbiseende hade hennes vagn placerats in i en kategori dit den egentligen inte hörde. Pat Moss startade i fel grupp tillsammans med deltagare som hade svagare vagnar än hon. Det skedde visserligen bara i ett rally men det gav henne extra poäng.

Protest inlades hos F.LA., världsorganisationen, men utan resultat. Pat Moss och jag var till slut själva beredda att låta saken bero. Den europeiska dam-cupen för 1960 tilldelades varken Pat eller mig.

Texten ovan är hämtad från Ewy Rosqvist bok "Fart från början till slut" Berghs Förlag AB 1963

- Hur vore det om Ni skulle bli en av oss?

Ursula Wirth, Ewy Rosqvist och Karl Kling från Mercedes-Benz tävlingsavdelning.

Sedan 1959 hade jag en Volvo 1600, men det dröjde ungefär ett och ett halvt år innan Volvo-fabriken föreslog samarbete. Det var ett relativt vagt kontrakt, men det gjorde att jag fortsatte att deltaga i biltävlingar. Därigenom miste jag min arbetsinkomst under allt längre perioder. I slutet av år 1961 blev jag uppmärksammad aven annan firma: Daimler-Benz AB i Stuttgart-Untertürkheim.
Jag träffade naturligtvis ideligen Mercedes-Benz-tävlare, som deltog i rallyn lika regelbundet som jag hade gjort alltsedan 1959. Jag lärde känna några av dem närmare och en dag fick jag ett förslag. "Hur vore det om Ni skulle bli en av oss?".
Först uppfattade jag det som ett skämt men så småningom visade det sig att förslaget var mycket allvarligt menat. Efter Monte-Carlo-rallyt 1962 följde några fester och då upprepades frågan. Därefter blev det bestämda förhandlingar med firman Daimler-Benz.